Naturvårdsverket beslutar om vilka arter som ska vara fridlysta i hela landet. För närvarande omfattas ca 300 växt- och djurarter av nationell fridlysning. En lista på samtliga dessa arter finns på Naturvårdsverkets hemsida och där hittar man också mer information om varför arter fridlyses och hur lagstiftningen ser ut. Länsstyrelserna kan besluta om regional fridlysning av arter i respektive län.
I Västernorrlands län förekommer ca 58 växtarter och 13 djurarter som är nationellt fridlysta. Dessutom är ytterligare fyra växtarter sedan tidigare fridlysta i länet, se lista över fridlysta arter i länet.
För några arter gäller särskilda bestämmelser. Blåsippa, gullviva och lummerarter får man plocka lite av till sig själv men det är förbjudet att ta dem med rötter eller att plocka för försäljning. Huggormar på tomtmark får man fånga in och flytta och i en nödfallssituation döda. För ödlor, grodor och paddor samt mindre vattensalamander gäller att man får ta in rom för kläckning i studiesyfte, förutsatt att djuren släpps ut igen på samma plats.
Alla vilda fåglar och däggdjur är fredade i hela landet enligt jaktlagsstiftningen, med undantag för de ca 50 arter där det finns allmän jakttid (se jaktförordningen). Dessutom kan s k skyddsjakt förekomma. Man får aldrig utan tillstånd fånga, skada eller döda fladdermöss, igelkottar, småfåglar, rovfåglar eller andra fåglar och däggdjur som det inte finns jakttid för. Det är inte heller tillåtet att samla fågelägg, skada bon eller ta hem ungar eller skadade djur.
Vissa arter tillfaller staten om de påträffas döda, s k statens vilt. För vissa djur och växter finns speciella regler för handel, förevisning och preparering i artskyddsförordningen. Information om detta finns bl a på Jordbruksverkets hemsida.
Dispens från fridlysningsföreskrifterna kan i särskilda fall medges, främst för vetenskapliga, utbildnings- eller naturvårdsändamål. Ansökan om dispens ska lämnas till länsstyrelsen. Dispensansökningar som gäller fåglar eller däggdjur lämnas till Naturvårdsverket.
|