Naturreservat är den vanligaste skyddsformen i länet. Dessa avsätts för att skydda olika naturtyper med höga natur- och/eller rekreationsvärden. I och med miljöbalken finns nu också möjligheten att bilda kulturreservat.
Andra skyddsformer är bland annat:
- naturminnen är små enskilda objekt till exempel en gammal grov tall från tidigare trädgenerationer eller geologiska bildningar.
- djur och växtskyddsområden avsätts för att skydda störningskänsliga och skyddsvärda djur- och växter. I länet har vi 19 fågelskyddsområden.
- biotopskydd är små områden med höga biologiska värden inom jord- och skogsbrukslandskapet. Skogsstyrelsen är den myndighet som beslutar om biotopskydd på skogsmark och länsstyrelsen på övrig mark. Skogsstyrelsen kan också upprätta frivilliga naturvårdsavtal
med markägare för att skydda mindre områden med höga naturvärden
Internationellt skydd via konventioner och lagar.
Vissa områden har av regeringen tagits upp som Natura 2000-områden och dessa hyser ett starkare skydd enligt EUs habitat- och/eller fågeldirektiv.
En annan skyddsform utgör de så kallade Ramsarområdena vilka utgörs av de värdefullaste våtmarkerna i världen på den internationella CW-listan. I länet har vi två Ramsarobjekt, Sulsjön/Övre Sulån i Sundsvalls kommun och Mossaträsk-Stormyran i Örnsköldsviks kommun.
Slutligen har vi i länet ett av FN/Unesco avsatt världsarvsområde, Höga Kusten, som omfattar Ångermanlands brantkust från Skags udde till Ångermanälvens mynning.
Gemensamt för alla dessa områden är att de har skyddats för att bevara den biologiska mångfalden, olika typer av geologiska bildningar, kulturmiljöer eller friluftsvärden. Exempel på naturtyper är urskogar, slåtterängar, skärgårdspartier, kulturmiljöer, myrar, fågelskär, rika växtlokaler, grottor, nipor med mera. Men skyddet är inte bara till för naturens egen skull, de ska också underlätta för dig att uppleva och studera intressant natur.
Kontakta oss
|
